|
Bil-Orientering |
|
|
|
| Om Bil-Orientering. Bilorientering är en billig bilsport jämfört med många andra. I Bil-O skall man med hjälp av karta och körorder åka en i förväg okänd väg på en bestämd tid. Längs tävlingsvägen finns olika orienteringspunkter och tidskontroller. Visst är hastigheten av betydelse. Fort men fel ger dock inga framskjutna placeringar utan orienteringsförmågan och samspelet mellan förare och kartläsare är mer avgörande för resultatet. Svårigheter kan vara att kartan är gammal och inte stämmer med verkligheten, eller att man åker på ett så vägrikt område att det finns gott om vägar att ta fel på Det här måste du/ni ha: Förare med körkort. Kartläsare måste vara 13 eller äldre. Bil godkänd av svensk bilprovning Förbandskudde eller 2 första förband 2 Varningstrianglar Följande är mycket bra att ha saker: Kartläsarbord (Ex. skiva 40*50 cm) Penna (Hellst röd, syns bäst på en svarttryckt karta) Linjal med millimetergradering (Hur lång är vägen som är 17 mm på en karta med skala 1:20 000) Bra belysning i bilen för kartläsaren (Det är svårt att läsa karta om det är mörkt) Ficklampa (Så stark som möjligt) Pappersklämmor Trippmätare. (för att veta hur långt man åkt) Bra att veta: Vid varje tävling brukar det finnas en "debutantgenomgång" d.v.s. en genomgång om bilorienteringens grunder och lite enkla tips/övningar men för att ni skall få lite "kött" på benen innan ni tar er an första tävlingen så får ni här lite information. Start på sträckor: Vid start, 30 sekunder innan, får man ett körbesked som talar om hur man skall åka för att få med sig de kontroller man skall ha till nästkommande tidskontroll (TK). För precis som i rally är tävlingsbanan uppbygd med specialsträckor (O-sträckor) och transportsträckor. Körbesked: Detta körbesked är sedan indelat i två halvor (rutindelat). På vänstra delen har man kartklipp i varierande skalor och av varierande åldrar medans man på den högra sidan har angivelser om hur man skall åka på dessa kartor. Som utgångspunkt för angivelser används text eller siffror som finns på kartan. Angivelsen N Ådalen tolkas så att man från den yttersta delen mot norr av bokstaven d(understruken) i ortsnamnet Ådalen går norrut tills man träffar första kartlagda väg. Sedvanliga förkortningar av väderstreck används, t.ex. S,NV,SSO. Körordern på transportsträckorna kan vara av samma typ som de vanliga O-sträckorna men är allt som oftast i form av en roadbook(precis som i rally). Denna roadbook visar hur man skall svänga i de korsningar man passerar och hur långt man skall åka. Det kan även finnas hjälpinfo. om t.ex. vilka vägskyltar man passerar på sträckan. Typer av O-sträckor: Orienteringssträckorna kan vara av lite olika karaktär. Dels finns det sträckor som går i "vanlig" skog och mark på allmänna och enskilda vägar sen finns det något som vi inom sporten kallar "snurrar". Dessa snurrar är då ofta korta O-sträckor med intensivt åka på egenritade skisser/kartor över ett speciellt område, typ ett industriområde, grusgrop eller bondgård. Med att gå från snabba till lite mer kluriga partier på banan försvårar banläggaren samarbetet mellan föraren och kartläsaren. För A och O med Bil-O är att anpassa tempot efter kartläsningen. "Bättre sakta och rätt än fort och fel". Ett annat problem, ni skall inte tro det är helt problemfritt, är att kartan kan vara så pass gammal att den inte stämmer överens med verkligheten. T.ex. kan vägen man åker på ha rätats så att de ev. kurvor som vägen har gjort enl. kartan ej längre syns, kanske har björksly växt upp i vägkanten. Genast blir det då lite svårare då det är den kartlagda vägen man skall åka. Hur svårt är det egentligen: Nu vill jag ju givetvis inte skrämma upp er med att Bil-O skulle vara sådär jättesvårt utan svårigheterna kommer stegrande med att man "klassar" upp sig. Det är nämligen som så att på en tävling finns oftast 4 klasser: Prova på: Är till för nybörjare och där meningen är att man skall få känna sig för med att läsa karta i en skumpande bil och där det inte ingår några större svårigheter - perfekt om man som namnet är sugen på att "prova på". Klass C: Nu har man löst licens och börjat få ordning på de extra tillbehör man kan tänka sig behöva. Svårigheterna stegras nu lite mer med kanske en och annan "snurr" och någon svårläst "vägrätning". Klass B: Nu har man tagit steget upp på långa banan, samma som klass A, och svårigheterna kommer som ett brev på posten. Här försöker banläggaren att överlista kartläsaren så mycket som det går. Ännu har man dock inte nått upp till de allra bästa utan detta är en mellanfas där man samlar på sig rutin. Klass A: Högsta klassen som givetvis åker långa banan och har lite mer iordninggjorda bilar kanske t.o.m. 4-hjulsdrift, som här är en fördel. Nu kan man verkligen börja kriga om SM-guld. Lite mer om O-sträckor: Om vi återgår till själva O-sträckan så finns det utefter banan ett antal kontroller med kodbokstäver som man för upp på ett tidkort för att kontrollera att man åkt rätt väg. Dessa kan vara av numrerad variant (så att man vet om man har missat en kontroll eller inte) eller onumrerade (man vet då först när man kommer i mål om man missat någon kontroll) och det är upp till arrangören att välja vilken typ han/hon vill. Det arrangeras dock idag mest numrerade tävlingar. Kontrollerna som kan finnas är dessa: Tidskontroller(TK): Tidskontrollens uppgift är att registrera den tävlandes körtid m.a.o. start och mål på sträckorna. Tidskontroll markeras med gula skyltar placerade på ömse sidor om vägen. Passerkontroll(PK): För att kontrollera att de tävlande kör den fastställda tävlingsbanan används passerkontroller, vilka utmärks med en skylt placerad vid högra vägkanten och en vänstermarkering vid vänstra vägkanten. Båda skyltarna placeras vinkelrätt mot tävlingsbanans riktning. Passerkontroll placeras alltid i någon av körordens angivelsepunkter. Denna kontroll kan även bemannas och kallas då BPK. Orienteringskontroll(OK): OK placeras vid eller mitt för en i körbeskedet angiven orienteringspunkt. OK-skylten placeras intill och parallellt med tävlingsbanans högra sida. Informationskontroll(IK): IK används för att ge de tävlande besked om ofarbar väg eller annat som bör uppmärksammas. Kontrollen utmärks med en IK-skylt placerad vid högra vägkanten och en vänstermarkering vid vänstra vägkanten. Båda skyltarna placeras vinkelrätt mot tävlingsbanans riktning. Tid och hastighet: Nu ska man ju inte bara hitta kontrollerna utan man skall dessutom försöka göra det på en av tävlingsledningen uträknad idealtid. Med idealtid menas den tid den tävlande ska använda mellan två på varandra följande tidskontroller om den angivna medelhastigheten hålls. Medelhastigheten är som regel 40km/h vilket inte kan tyckas mycket. Men när man har backat på ett par kontroller och svängt fel i någon korsning så är man helt plötsligt långt efter idealtiden och det blir lite mer bråttom för att klara idealtiden. Vem vinner? För att slutligen få fram en vinnare används ett bestraffningssystem. Bestraffningen sker i form av tidsprickar(1prick = 1 min), vilka i resultatet summeras som minuter och sekunder.T.ex: För sen ankomst till TK: 1 sekund per sekund utöver idealtiden. Missad kontroll: 10 minuter |
|
|
|
